Välkommen till min hemsida !

Skall vi ta det här med "Trisse" först, så har vi klarat av den biten. Jodå, det är den tjocka katten i sagan om Pelle Svanslös. Det var väl någon av mina barndomskamrater som tyckte att min kroppsform var lite rundnätt. Karlstadsbo av födsel och ohejdad vana, bor fortfarande kvar i stan och har inga olaner på att flytta. Eftersom dessa sidor handlar mest om musik, tänkte jag att jag skulle bidra med min musikhistoria. Mitt musikintresse väcktes nog julen 1957, då jag fick en grammofon av mina föräldrar i julklapp, samt två stycken EP skivor. En Elvis och en Paul Anka. Dessa spelades om och om igen. Efterhand så ökades ju samlingen på, rätt så rejält också.

Vi hoppar fram en bit i handlingen, till början av det glada 60-talet. Nu har band som Beatles, Stones, Animals m.fl m.fl slagit igenom.

Jag och några kompisar kommer överens om att vi bildar ett band. Vi startar som de flesta andra med primitiva instrument och repar i en källarlokal, här kan man med fog snacka om källarband. Men ett sjysst namn skall man ju ha i alla fall. Terry McGregor and The Dragsters hade sett dagens ljus. När alla hade tagit sina instrument blev det bara sångmicken kvar, och eftersom jag inte trakterar något instrument, så föll det sig ganska naturligt att det blev jag som fick ta hand om sången i bandet. Sen denna dag har jag inte släppt i från mig den där sångmicken.

Det är dags för första offentliga framträdandet. Bandet har bytt namn och heter numera "Trisses". Premiären skall ske på Karlstads Folkets Hus, vi skall få spela i en paus. Huvudakten denna kväll är Karlstads stora band, Gaggas. Iförd rosa polotröja, ljusblå jeans och svart skinnväst äntrar jag och grabbarna scenen. Att säga att vi var nervösa är dagens understatement. Men vi kom igenom detta också. Tåget börjar så sakta rulla på.

Vi gör ett litet hopp i tiden igen. Nu börjar 70-talet, dansbandens förlovade tidsålder, med fantasikostymer och Mercedesbussar. Trisses har också gått och blivit dansband, och nu rullar det på för glatta livet. Det kan bli både 5 och 6 spelningar vissa veckor. Detta pågår i mitt fall till 1976 då jag hänger in min fantasikostym. Dags att leva lite svenssonliv, fira nyår, påsk och midsommar som en vanlig människa. Här kunde ju historien vara slut, men.....

1985 ringer min kusin och spelkompis Thomas. Han har hittat några spelsugna killar och ett billigt högtalarsystem från ett nedlagt band. Ska man hoppa på tåget igen ? Ja, så blir det ju, gamla musiker slutar ju inte, dem bara håller upp ett tag. Så rullar det på igen, nu under nytt namn och nya kostymer, (dock ej modell fantasi). Åter igen får jag ge namn åt bandet, denna gång dock med mitt riktiga namn, Anders Bredbergs Orkester. Efter några år och några medlemsbyten så är vi inne på 90-talet.

 



 

 

 

 

 

 

 

 

Startsida/ Eva Antonsson/ Anki Lindh/ Lennart Karlsson/Lars Olsson /

Lyssna gärna ! Mean woman blues/ Roll over Beethoven/ Stand by me


Nu ansluter en kvinnlig vokalist till bandet. Dags att byta namn till Anders Bredbergs med Anki. Jojomen, det är samma Anki som har sin hemsida bredvid min. Detta ger ju en ny dimension till bandet. Så här håller det på till 1995. Återigen dags att hänga in spelkostymen. Dags att åter igen leva svenssonliv. Här kunde ju historien vara slut, men.....

Nu tar vi ett kliv till 1998. Thomas som är en teknisk och datakunnig man, har kommit på att med teknikens hjälp kan man få två man att låta som en hel orkester. Nu är cirkeln sluten, nu är vi tillbaka till låtarna som var populära på 50-60 talet med myckrt tock´n roll. Wide Mountain Boys är på gång. Skall vi ta en förklaring av namnet. Vi heter båda två Bredberg i efternamn. Wide=Bred, Mountain=Berg, Boys = Pojkarna...Bredbergspojkarna alltså. Så enkelt var det. Vi testar det här konceptet på några små ställen och det blir en jättesucce. Det är som att öppna en vattenkran, spelningar bara strömmar in. Ja, nu är vi där igen. Detta varar i 10 år. 2008 hänger vi återigen in spelkostymen. Ni känner igen mönstret. Det känns som att det inte är nån ide´att lova något för framtiden. Som sagt, gamla musiker lägger inte av, dem bara vilar en stund. Sångmicken som jag testade i början på 60-talet har jag inte släppt sen dess. Detta blev en hel del text. Kul att ni tittade in och att ni hade tålamod att läsa alltihop.

VI HÖRS !

KEEP ON ROCKIN´

ANDERS "TRISSE" BREDBERG